Det har skett många sjöolyckor under tidernas lopp vid Brämön. Många fartyg har strandat och 18 lotsar och 5 lotslärlingar har under perioden 1857-1946 omkommit med sina lotsbåtar i tjänst utanför Brämön.
År 1878 rände den franske fullriggaren Bonne Marie på Revhällan, som ligger strax utanför Norrhamn. De ombordvarande räddades och stannade på Brämön i 3-4 veckor.
År 1901 gick den engelska ångaren Violet och den norske ångaren Solstad upp på Revhällan. Båda blev vrak.
Den 20 september 1926 vid halv fyra tiden på morgonen strandade motorfartyget Temeraire av Tönsberg på Revhällan under sydostlig vind och intensiv tjocka. Fartyget var på resa från Gävle, där en del last intagits, till Skönvik för lastkomplettering till Australien.
Fartyget hade kallat på lots och lotsbåten var ute och sökte efter fartyget på ställe klar Revudden. När fartyget upptäcktes stod hon helt fast midskepps vid maskinrummet med djupt vatten både i för och akter.
Fartyget hade förts fram under sakta fart och först fått en mindre bottenkänning och under manöver att komma loss istället fastnat och kunde ej komma loss för egen maskin. Per radio kallades på hjälp och ett par timmar senare anlände bogserångaren Oaxen V från Sundsvall. En mycket stark båt på 500 hkr, Hjälparen och Laine. Varpankare lades ut och wire togs till fartygets vinschar, bogserbåtarna drog och Temeraires maskiner arbetade för fullt, men utan resultat. Dykeribolagets Poseidon och bärgningsångaren Ajax och Herakes anlände men inte heller deras krafter var tillräckliga.
Mot kvällen ökade vind och sjö och fartyget sprang läck. Besättningen på 36 man, kaptenens, 1:e styrmanens och telegrafistens fruar togs iland. Befälhavaren kapten Bolin vägrade lämna fartyget.
Fartygets last bestod av 600 ton papper, 200 ton pappersmassa samt hyvlade trävaror intagna i Gävle samt ett mindre parti styckegods från Västervik. Allt destinerat till hamnar i Australien. Lasten lossades i pråmar och endast av brännolja skadade bräder kastades i sjön och bärgades av öborna.
Det mest värdefulla av maskinen, hjälpmotorer, vinschar, ankarspel, inventarier, proviant mm bärgades genom dykeribolagets försorg vartefter man skulle bärga för- och akterskepp var för sig för att sedan sammanfogas vid varv. Fartyget var så gott som nytt, endast 9 månader gammalt och hade endast gjort en resa till Australien. Det lastade drygt 10 000 ton och värderades till 3 000 000 kr.
Så fort som bärgning ansågs omöjlig, beställde rederiet ett nytt fartyg av samma storlek i
Kiel, som när det blev färdigt erhöll samma namn.
Stormar på senhösten och vintern knäckte fartyget i två delar och skiljde dem långt från varandra. De stod på rätt köl, men var illa tilltygade i botten så någon bärgning av dem var lönlös.
Våren 1927 anlände skrothandlare Blom ifrån Stockholm med sin ångare Gunbritt, pråmar och annan attiralj och började skrota med fartyget ovan vattnet. Dykare Selling ifrån Sundsvall fortsatte sedan. Han höll på i flera år innan det blev någorlunda rent på grundet.
Kanske var det gubben Bremer som stod bakom den senaste stora fartygskatastrofen vid Brämön, då tankfartyget C T Gogstad gick på grund på Kalvrevet den 1 december 1964.
Då det var problem med att uppbringa andra tankbåtar för att läktra över lasten till, så försenades flottagningen lasten, som bestod av 14 000 tom tjockolja och 2000 ton dieselolja.
Den 9 december blåste en kraftig sydlig storm, vilket gjorde att fartyget bröts i två delar. Den
12 december drogs akterskeppet av grundet och två dagar senare även förskeppet. Till en början ansåg rederiet inte att läget var på något vis utsatt. Två lokala bogserbåtar, senare ytterligare en, försökta dra loss fartyget, men utan resultat. I detta läge kopplades Neptunbolaget in. Båda delarna bogserades till Eriksberg i Göteborg.