Skall Norrhamnen på Bremön spolieras? Snabb ändring av nöden anser öborna

När f. mästerlotsarna August Selander, Hjalmar Mellberg och Daniel Löf, på Norrhamna av Bremön samlas till rådslag hos mångårige sommargästen kamrer Fritz Montelius, som på fädernet har anor på Bremön, är det inte vardagligt kallprat det är fråga om; det är hamna´s vara eller icke vara det gäller.

De som bor och tillfälligt bebor ön därute har en vital fråga, de vill fram med, och det är: skall vi i förstone få hamnen reparerad så, att alla småbryggor därinnanför räddas? Frågeställningen är sådan att det inte finns annat svar än det: ansvariga myndigheter måste se till att det som bör göras, görs fort!

ST:s medarbetare, som i går hade tillfälle att besöka Norrhamna såg genast vid inloppet, att här var en snabb ändring av nöden. Då nordosten på höstarna bryter in med kraft, förstår man att här fordras en vågbrytare som för de som söker hamn, kan minska riskerna. Bryggan vid hamnen gör ett eländigt intryck. Vad som förut varit en bra stormskiljare har av tidens tand blivit så frätt, att trävirket brutits igenom av stormen, och där står kvar snart tomma stenkistorna.

Kamrer Fritz Montelius, som tillhör kommittén för ordnandet av en ordentlig kaj, berättar vid samtal med ST att intresset gäller omkring 30 familjer ute på Bremön, därav är fyra bofasta.
- Yttre stenkaret till kajen byggdes 1914; sen dess har åren gått. För tre år sedan började kajen visa tendenser till fallfärdighet. Vi sommargäster önskar, att vi i förstone skall kunna få reparera kajen. Kostnaden är beräknad till omkring 5.000 kronor.

- Fritz härute, han företräder sommargästerna han, men fordringarna stannar inte bara med det han säger, yttrar ålderman August Selander. Enligt fiskehamnsutredningen från 1947, så vet vi, att två vågbrytare skall utföras till skydd för hamntrafiken. Och sen skall dom också muddra i hamnen! Allt det där har dom beräknat till omkring 88.000 kr.

Dom där herrarna i fiskeriutredningen ansåg, att skyddad hamn på Bremön fordrades inte bara för öns invånare utan skulle även vara till nytta för fiskare från fastlandet. I höstas t. ex. var det inte mindre än 20-talet fiskare, som sökte nödhamn här. I detta resonemang instämmer även de två andra åldringarna på ön som under lång tid varit med och sett det mesta.

Det väsentligaste i historien anser alla öbor vara, att genom hamnfrågans ordnande – som de tror snart skall vara en realitet – proviant- och postfrågan ordnas på ett för alla tillfredsställande sätt.
De gamla mästerlotsarna säger med en mun: Lotsverket vet väl i alla fall vad som är att göra åt en ”gammal plats”!

(Källa: Sundsvalls Tidning 1949-07-13)